Kunskapsluckan

Som lärare på gymnasiet lade jag märke till ett för mig nytt fenomen bland mina elever. Jag upptäckte att det fanns elever som helt saknade kunskap om hela områden inom mina ämnen matematik, biologi, kemi och fysik. Områden som jag som högstadielärare visste att de borde känna till. Det kunde tex finnas elever som aldrig gjort ett kemiexperiment eller som aldrig hört talas om fotosyntesen. Det märkliga vara att det inte var så att de – mja, jo, nog hade hört talas om det men inte lyckats så bra på provet. Här var det helt tomt. En total kunskapslucka. Hur kunde det komma sig?

Samtidigt brottades jag som lärare dagligen med att få in mina genomgångar och experiment på det antal timmar varje kurs blivit tilldelad. Som ny lärare  är det enklaste och tryggaste sättet att planera kursens/terminens lektioner att välja ett riktigt bra läromedel och ut efter det göra sin planering. Läromedlen, tex Biologi 1 för gymnasiet från något av de stora förlagen, är skrivna av välmeriterade lärare. Smart då att använda den som guide för din lektionsplanering. Det här är emellertid omöjligt på många av våra skolor idag pga att du helt enkelt inte är tilldelad tillräckligt med lektionstimmar. Du får som lärare helt enkelt sålla och ta med det du hinner. När jag räknade på det insåg jag att man på min skola bara schemalade ca hälften av tiden motsvarande kurser hade på andra skolor. Efter att ha påtalat det orimliga i situationen insåg jag att det inte går att ändra, det är ju det som är affärsidén – Om eleverna har hälften så många lektioner så kan ju jag som lärare ha dubbelt så många elever. Och affärsidén står naturligtvis över all eventuell pedagogisk ambition i skolföretaget (När jag jobbade på Kunskapsgymnasiet var Anders Hultin VD på Kunskapsskolan AB. Han tog senare över John Bauer gymnasiet med känt resultat. Festligt nog var Anders ”sakkunnig” på utbildningsdepartementet 1992, då friskolereformen med det fria skolvalet genomfördes).

Lägg härtill att det är samma villkor på gymnasiet som på högstadiet vad gäller betygssättning och möjlighet till prövning. Vi förmedlar ju inte direkt att lektioner är det viktigaste när betyg inte sätts på det du gör där och skolan tydligen kan skära ned antal lektioner utan att det spelar roll. Då är ju naturligtvis inte en skolkad lektion värre. Eller?

Resultatet blir kunskapsluckor. Hur har vi kunnat låta det bli så?

Läroplanen, det fria skolvalet och oreglerad undervisningstid.

I vår nuvarande läroplan för grundskolan och gymnasiet gäller kunskapsmål. Stoffet på vägen dit är inte det viktiga, det är målet som räknas, förståelse och slutsatser. Eftersom stoffet inte är målet behöver man inte heller i målen säga vad eller hur man ska läsa för att uppnå målet. Det är individuellt. En elev kan ju vara bra på tex engelska av fler skäl än undervisningen i skolan. Här finns alltså en möjlighet till flexibilitet i den undervisningstid en elev behöver för att uppnå ett mål. Att mängden stoff eleven tillgodogör sig, och den övning eleven får, är direkt avgörande för elevens möjlighet att ”kunna dra egna slutsatser” eller ”kunna värdera och jämföra”, vilket är vanliga formuleringar i läroplanen, kan skolor bortse ifrån och ändå hävda att de följer läroplanen.

Mindre nogräknade skolor kan dra ned tiden tillsammans med lärare utan risk för anmärkningar från skolverket. Med formuleringar som elevstyrd, individanpassad, workshop och frihet i tid och rum, ”erbjuder” skolan undervisning utan att behöva hålla den. Det extra olyckliga är att dessa förutsättningar gör det möjligt för skolor att tjäna pengar genom att helt enkelt ha mindre undervisning. Det är skälet till att det är så populärt att starta friskolor.

Förutom att detta resulterat i skolor som inte erbjuder den undervisning som eleverna borde ha rätt till, så har vi även med all önskvärd tydlighet gjort klart för våra ungdomar att lektioner inte är det viktiga. Betyg sätts inte på vad de presterar på lektionerna och de ska alltid beredas möjlighet att uppvisa sin kunskap i eventuell prövning efter missad undervisning. Den logiska konsekvensen för normalbegåvade elever blir att prioritera. Känner man att man riskerar ett lågt betyg är det lik bra att strunta helt i de studierna för att senare satsa på en prövning. Att det i 99 fall av 100 är en strategi som kommer misslyckas är inte alltid så lätt att se för eleven.