Kategoriarkiv: Partipolitik

Skolpolitiskt valmanifest

Skoldiskussionen har en tendens att röra sig på ett övergripande ”vuxenpolitiskt” plan. Allt sedan Jan Björklund, helt utan verklighetsförankring, tyckte sig se någon flummig tradition från 60-talet som orsak till upplevda problem i skolan, har allt för mycket av diskussionen förts med ideologiska skygglappar. Ingen försämring av skolresultaten visar sig i statistiken förrän i början på 90-talet, efter kommunalisering, ny läroplan och friskolereform.

För lärare i verksamheten, och framför allt för elever vars verklighet det gäller, har det inte varit helt enkelt att känna igen sig i beskrivningarna. Elever har av naturliga skäl inget att jämföra med när de ska utvärdera sin skolgång och det är inte helt enkelt att se vad som är orsak och verkan när du som elev ställer provresultat i relation till lektioner och arbetsinsats. Som elev förutsätter du att lektionerna på schemat är vad som behövs för att tillgodogöra sig kursinnehållet, ovetandes om att samma kursinnehåll på en annan skola kan ha dubbelt så många lektioner.

Vad man däremot kan säga, utan att vara utbildad psykolog, är att förutsättningarna påverkar våra elevers förhållningssätt. Om skolan kan dra ned på antalet lektioner utan att det spelar någon roll så kan eleven så klart skolka utan att det gör något heller. Om vi bara sätter betyg på resultat kommer eleven så klart fokusera på resultat. Om man får ha mobilen med sig in i klassrummet så kommer eleven så klart använda den.

Därtill ska behovet att överträda gränser inte underskattas i en människas utveckling. Det är en viktig del i en tonårings utveckling att förhålla sig till av oss vuxna uppsatta regler. Vi kan som vuxna tex förbjuda dem att dricka alkohol men i slutändan är det de själva som måste ta det beslutet. Gränser kommer att överträdas, frågan är bara var vi sätter dem. Det gäller nämligen att sätta gränsen så pass lågt att det ger tillfredsställelse att bryta regeln men samtidigt inte orsakar några stora problem när den bryts.

Förhållningsreglerna på olika kollogårdar på Barnensö är ett talande exempel. De gårdar som tillåter att ungdomarna har med sig godis och tobak får problem med insmugglad alkohol. De gårdar som tillåter godis får problem med insmugglad tobak. De gårdar som förbjuder medhavd godis får ut barn som smugglar godis. Ett lagom stort problem. Jag är förresten helt övertygad om att detta även gäller vuxna människor. Alla ”frihetsivrare” skulle bli miserabelt olyckliga om det fick som de ville och inte hade några regler att bryta.

Det har som sagt skett tre stora förändringar av skolans förutsättningar, varefter dalande resultat har visat sig – Kommunalisering 1989, Friskolereformen 1992 samt ny läroplan (Lpo94) 1994. För att komma till rätta med nuvarande problem måste alla dessa tre delars inverkan beaktas.

1. Betyg ska sättas på vad eleven åstadkommer i skolan

Det var ju en rimlig tanke, att man skulle få betyg på faktisk kunskap. Tyvärr blev den logiska konsekvensen att skolan inte får väga in något annat i betyget än det eleven faktiskt kan uppvisa i ämneskunskap. Hur denna kunskap tillskansats är inte relevant, en elev kan då så klart vara värd A i engelska utan att ha gått på en enda engelskalektion. Längst har det kanske gått i Idrott där betyg kan sättas på hur snabbt eleven springer 100 meter eller hur många kilo eleven tar i bänkpress. Det kan liknas vid en arbetsgivare som vid årets lönesamtal bortser helt från närvaro, samarbetsförmåga, initiativkraft, engagemang, personlig utveckling, etc och helt baserar lönepåslaget på hur snygga power point presentationer du gör. Det är effekten av vårt nuvarande betygssystem.

Betygssystemet måste ändras. Skalan är inte det viktiga, det är så klart helt oväsentligt om betygen är 1 till 5, IG till MVG eller A till F, däremot vad betygen ska värdera. Betyg ska sättas på verksamheten, det eleven tillgodogör sig i skolan. I betygen ska man väga in provresultat, lektionsengagemang, kritiskt tänkande, grupparbeten, inlämningsuppgifter, personlig utveckling, närvaro, samarbetsförmåga, sammanhang, osv. Sådant som eleven behöver ha med sig efter grundskolan/gymnasiet. Det är betydligt viktigare att förstå vad fotosyntesen har med växthuseffekten att göra, än att veta vilken kemisk formel den har. Formeln går att googla.

2. Återförstatliga skolan

Kommunaliseringen var ett misstag framkrystat av besparingsskäl. Skolans resurser blev föremål för kommunpolitikers nycker. Resultatet blev en mindre likvärdig skola.

Staten måste åter få huvudansvaret för skolan.

3. Reglera friskolemarknaden

Med friskolereformen satte vi oss i den sits vi befinner oss i idag. Skarpa företagshjärnor vädrade morgonluft och drev på utvecklingen av en marknad där ingen marknad behövdes. Hade man samtidigt med friskolereformen reglerat ägarformen, kanske med en ny bolagsform för skattefinansierad verksamhet, så hade vi inte sett den grad av utbildningsmässigt misslyckande  PISA nu ger papper på. Jakten på vinst har bevisligen lett till lägre lärartäthet och färre lärarledda lektioner. Den nationella försämringen i utbildningsresultat hade inte varit lika kraftig med enbart kommunalisering och olycklig läroplan.

Lyckligtvis finns det en enkel och självreglerande lösning på det här problemet. Med förbud mot vinstuttag från skolbolag eliminerar vi risken för att mindre nogräknade skolor drar ned på den lärarledda undervisningen.

Där har ni det. Kortfattat naturligtvis. Tre steg mot en mer likvärdig skola som främjar lärande istället för betygsjakt. Bortskänkes till valfritt parti att använda som skolpolitiskt valmanifest.

Det är mycket nu

Både Socialdemokraterna och Moderaterna gick i veckan ut i medierna med varsin syn på skolan. Lite oväntat, inte minst för Folkpartiets Jan Björklund, sågar Moderaterna tanken på förstatligande av skolan.

Festligt nog håller jag, i stort, med allihop. Socialdemokraterna fokuserar på mindre klasser, satsning på lärare, jämlikhet i skolan och stopp för vinstjakt. Moderaterna är inte lika konkreta men säger att varje barn ska bli sett, mer tid tillsammans med lärare och satsning på lärare. Moderaterna tar som sagt även upp förstatligandet av skolan och säger att det inte bör prioriteras och Folkpartiet svarar att de står fast vid att det visst bör ske.

Jag tycker att det är ett problem att 290 kommuner får bestämma själva över skolan i allt för stor utsträckning. Jag tror inte chansen till en likvärdig skola oavsett var du bor ökar med ett sådant system.
Å andra sidan finns det nu mer akuta kriser för skolan – så som brist på utbildade lärare, ökad segregation och en läroplan som inte främjar lärande.

Vad gäller Moderaternas och Socialdemokraternas inlägg på DN Debatt har jag som sagt inte svårt att hålla med. Men det intressantaste är kanske inte vad de skriver där, utan vad de utelämnar.
Socialdemokraterna vill stoppa vinstjakten i skolan. Bra! Hur då? Det görs inte i en handvändning så som det ser ut nu. Antingen krävs en ny bolagsform, för skattefinansierad verksamhet, eller så får man skriva om bolagslagen. Annars blir det bara symtombehandling.
Nya moderaterna vill säkerställa att alla elever får det stöd de behöver. Bra! Hur då? Med vinstdrivande bolag och fria skolval kommer det inte att lyckas, hur mycket blå dunster ni än slår i ögonen på folk.

Hur långt ska det få gå?

I dagarna presenterades den senaste PISA-undersökningen och resultatet är enkelt uttryckt en katastrof. Inget annat land har försämrats mer än Sverige sen förra mätningen och Sverige ligger nu för första gången signifikant under genomsnittet för OECD-länderna. Alliansen tycker nu tydligen att sju år inte räcker för att skönja en kursändring i hur svenska skolelever presterar och pekar på att Lgr11, den nya läroplanen för grundskolan, infördes endast ett år innan mätningen. I SVTs Agenda den 8/12 påstod Jan Björklund att den omläggning som sker nu i och med Lgr11 är den största förändringen av svenska skolan sedan 1800-talet. Jag är osäker på om uttalandet är resultat av politiskt trams, medveten lögn eller okunnighet. Hur som helst är det fel, Lgr11 innebär ingen betydelsefull förändring av skolans förutsättningar över huvud taget.

Enligt nationella och internationella mätningar har svenska skolelevers resultat försämrats ända sedan mitten av 90-talet. På 80-talet och början på 90-talet, då den sk flumskolan pågick som värst, låg svenska elevers resultat på topp. Sedan, med början sent 80-tal och under 90-talet, kom kommunaliseringen av grundskolan, friskolereformen med det fria skolvalet, samt den nya läroplanen, Lpo94. Tre gigantiska förändringar av villkoren för den svenska skolan. Inte helt otänkbart då att de kan ha haft inverkan på eventuellt förändrade skolresultat kan tyckas. Här har vi de största förändringarna sen 1800-talet. De förändringar som skett de senaste sju åren är jämförelsevis kosmetika som inte förändrar någonting. Om Jan Björklund får fortsätta hävda motsatsen som utbildningsminister så kommer Sverige sjunka ytterligare till nästa PISA-mätning 2015.

Reformerna på 90-talet var förmodligen välmenande. Det fanns säker någon god tanke med att kommunalisera skolan, föra besluten närmare medborgarn kanske (för den cyniske en omskrivning för att minska statsutgifterna). Tanken med friskolereformen var att glesbygd och/eller pedagogisk idé skulle ges möjlighet att driva skola. Bra tänkt. Synd bara att den pedagogiska idén allt för ofta visade sig vara kapitalism. Och välja skola fritt, vem vill inte det? Det fria skolvalet visar sig dock ge ökad segregering, med resultatet att lågpresterande elever presterar ännu lägre.

Sen har vi Lpo94. Den nya läroplanen för grundskolan som infördes i mitten på 90-talet. Vad gäller kommunalisering och friskolereform har alla en åsikt, men effekten av Lpo94 kan kanske bara lärare och skolledare verksamma under skiftet vittna om. Även här var tanken god. Tidigare hade mål och betyg varit relativa. Vad man fick för betyg avgjordes i jämförelse med andra märkligt nog. En viktig tanke med den nya läroplanen var att ditt betyg enbart skulle baseras på vilka kunskaper du faktiskt tillgodogjort dig. Bra tänkt.

Problemet, och orsaken till de försämrade resultaten, är kombinationen av en skola under ekonomiskt tryck, friskola eller kommunal, och en läroplan där det skolan ska sätta betyg på är skilt från undervisningen. Ja det är faktiskt sant – enligt Lpo94 ska betyg bara baseras på vilka kunskaper eleven kan uppvisa, inte hur dessa kunskaper tillgodogjorts. Läraren får inte lägga någon som helst vikt vid lektionerna när betyget ska sättas. Betyget ska enbart spegla kunskapsnivån. I ämnet Engelska skulle den kunskapsnivån tex lika gärna kunna vara resultatet av en engelsktalande förälder. Det här är inte förändrat i och med införandet av Lgr11.

Det finns elever som klarar sig förträffligt under dessa förutsättningar, men för det stora flertalet blir dock logiken istället att lektioner inte är så viktiga. Lpo94, liksom Lgr11, öppnar dessutom, av samma skäl, upp för att antalet lektioner går att tumma på. Alla elever behöver ju inte lika mycket undervisning för att uppnå en viss kunskapsnivå, det är individuellt. För skolan blir det naturligtvis lockande att ”vara flexibel” med antalet lärarledda lektioner om detta inte är reglerat i läroplanen och man kan spara pengar på att ha färre lektioner.

Kombinationen av fritt skolval, kunskapsmål skilt från undervisningen och ekonomiska incitament är förödande för den svenska skolan. Det kommer inte spela någon roll vilka åtgärder valfri regering sätter in om dessa förutsättningarna inte förändras. Den nya läroplanen, Lgr11, som infördes 2011 har en ny fin betygskala, A till F, men är i allt övrigt väsentligt ingen förändring från Lpo94. Om undervisningen inte är reglerad i läroplanen så är det fullständigt oväsentligt om man tycker att våra barn borde ha betyg från årskurs 3, 6, 8 eller inte alls. Då spelar det ingen roll om betygsstegen är A till F, eller IG till MVG eller 1 till 5. Betyg blir som en sådan där paint by numbers tavla – du kan göra ”rätt”, men det säger ingenting om dina färdigheter. Det är exakt vad vi nu ser i PISA-mätningarna.

Så länge reglerna för skolan öppnar upp för i praktiken sanktionerat skolk och vinstmöjligheter för skolor som drar ned på den lärarledda undervisningen, så kommer resultaten fortsätta att försämras, oavsett om/när eleverna får betyg.

Kommunal vetorätt ett slag i luften

Detta är en debattartikel publicerad på Newsmill i april 2013.

Besvikelsen är total. Har det inte gjorts någon som helst problemanalys? Har det inte gjorts någon konsekvensanalys? Vad är vitsen med att kommunen får vetorätt vid öppnande av friskola?

På Socialdemokraternas partikongress beslutades att kommunal vetorätt mot nyetablering av friskolor ska vara partilinje. Beslutet är tydligen en kompromiss mellan å ena sidan de som inte vill begränsa friskolor och dess möjlighet till vinstuttag och de som helst förbjuder dem rakt av. Det här gör mig besviken eftersom jag tillhör dem som inte förstår hur det kan vara kontroversiellt att anse att skattemedel avsatta för utbildning av våra barn och ungdomar, verkligen ska komma våra barn och ungdomar till del.

Det ska sägas att beslutet innefattar vård, skola och omsorg, men låt oss här fokusera på skolan.

Vad är problemet? Är problemet att friskolor konkurrerar ut kommunala skolor? Är problemet att det finns för många skolor, så eleverna riskerar att få byta skola om deras skola tvingas stänga? Är problemet att det finns skolor som inte uppfyller skolverkets kriterier? Är problemet att friskoleägare tillåts göra stora vinstuttag på bekostnad av lärartäthet, undervisningstid, skolmateriel, skolbibliotek, idrottsundervisning, etc, etc?

Oavsett vad man svarar på frågorna ovan är följdfrågan – Är lösningen att införa kommunalt veto mot nyetablering? Man undrar ju om det över huvud taget gjorts någon problemanalys. Men ok, strunta i problemanalys, låt säga att man kommer på idén med kommunalt veto, vad gör man då? Är det inte rimligt att man gör någon sorts konsekvensanalys? – När kommer kommunalt veto att utnyttjas? Vilka kommuner kommer tycka det är en bra idé? Främjar det här förslaget en likvärdig skola? Förbättrar det elevernas situation? Svaret är med säkerhet nej på det två sista frågorna.

Om man vill förhindra överetablering för friskolor finns det i min mening en betydligt effektivare och helt och hållet självreglerande lösning: Gör det inte så orimligt lukrativt att starta en friskola. En friskola ska startas av samma skäl man hade för att genomföra friskolereformen – för att man har en pedagogisk idé, för att kommunen inte tar sitt ansvar (så att barnen i annat fall behöver åka över hela kommunen för att komma till den kommunala skolan), för att man vill starta en skola med inriktning på idrott, eller på musik, eller på matte.

Kommunalt veto mot friskolor är som att sätta dit en ny dörr på ett ruttet hus.

Insiktsfull Jan Guillou

Till skillnad mot sin namne visar Jan Guillou, även han lekman på skolområdet, insikt när han kommenterar vår svenska skola.

Jan Guillou: Klassamhället förstärks utan betyg i skolan

Förövrigt anser jag, prick som Jan och 80 procent av landets lärare och elever, att skolan bör förstatligas. Lika undervisning för alla, oavsett var man bor och oavsett klasstillhörighet. Religion kan studeras på frivilliga kvällskurser.

Klassamhället förstärks utan betyg i skolan